I lördags gick jag upp klockan sex på morgon för att åka iväg för att jobba och kände mig inte alls bra men eftersom jag är den andra personen som kommer efter öppning så kunde jag inte ringa och sjukanmäla mig. Satte mig på T-bana, mådde piss och undrade hur jag skulle klara av att jobba men serviceminded som jag är så höll jag skenet uppe för mina kunder. Sanning var att jag hade feber, grym huvudvärk, jätteont i öronen och helt yr i huvudet. Fram emot två så kändes det som att jag höll på att dö. Jag var så nära på att bara sätta mig ner på golvet och grina men mitt i allt så kom räddaren i nöden, min arbetskamrat Silvia, och jobbade över mina sista två timmar! Tack mitt hjärta!

Väl hemma säcka jag ihop och sov ett tag, tack för det. Sen började helvetet, jag har legat med 39 graders feber, huvudvärk, ont i öronen, ont i halsen, ont i hela kroppen...ja allt har bara varit kaos. På tisdagen när jag vaknade hade jag ingen röst kvar och ingen ork för den delen heller med tanke på att jag inte fått sova någon natt. Mamma åkte iväg med mig till vårdcentralen och där konstaterade dom att jag hade åkt på ett riktigt elakt förkylningsvirus så jag fick pencillin att käka och tabletter mot två olika bieffekter som den här pencillinen framkallar. BLÄÄÄÄÄ. Tack Mamma för att du ställde upp trots att du skulle jobbat, Love You!!

Idag så känns det någorlunda bra faktiskt, första dagen utan feber är skönt, nu ska jag bara bli av med denna jävla irriterande hostan jag har och huvudvärken! Jag hoppas att jag får sova en hel natt inatt!!!!